Blogga, ett sätt att umgås!

Det här är en förskräcklig tid på året.

Jag är hårig av små ljusa hår hela jag.
Golvet är lika hårigt och grusigt.
Jag städar jämt.
Det syns aldrig.

Jag byter dock inte bort allt hår och grus i världen
mot att inte ha min hund.
Naturligtvis!
Självklart!

Jag inväntar bara lite torrare väderlek och att
all vinterpäls har blåst sin kos.

Jag tror att livet är en cirkel.
I många, många hår har vi haft "hålfritt" ute i trädgården
men nu verkar det finnas en "gräva-hål-tid" varje dag.
Hunden gräver, blir alldeles svart och ser jätte
lycklig ut.
Husse i huset gräver igen samma hålor.

Så håller de på, dag ut och dag in.
På denna f.d. fina trädgård samlas det också pinnar.
Många pinnar.
Minst en från varje promenad.
Exakt som det gjordes för tiotalet år sedan.

Allt har sin tid och jag måste ju säga att jag håller
tummarna för att denna tid är lång, mycket lång.

Den 8 maj blir vår pensionär 11 år.