Blogga, ett sätt att umgås!

       

Vilodagen

 

Jag är inte en trogen kyrkobesökare precis men ibland anordnas det ett och annat evenemang som jag tycker är bra. Så här på sensommaren brukar duktiga ungdomar från bygden ha konsert, den besöker jag alltid men i år var det ingen sådan. Istället anordnades det en "kyrkogårdsvandring".

Någon sådan har jag aldrig varit med om och var lite nyfiken på vad det var.

 

Vandring, det måste ju vara något för mig som gillar motion! ;)

I ärlighetens namn trodde jag att vi skulle få veta lite om "historiska personer från bygden" eller något i den stilen men spänningen fick hållas vid liv ett tag. Först var det gudstjänst med nattvard. Det mest underhållande då var att den fd. kantorn kröp kyrkgången fram och försökte få fatt i en söt katt som hade bestämt sig för att lyssna på Guds ord denna söndag.

Jag tyckte att han var jätte söt och nog sa Gud att alla fick komma till honom... Lite märkligt om man blir utkastad ur Guds hus... Men okej, jag köper det där med att det inte är så klokt om någon blir inlåst i kyrkan...

 

Katten gav sig dock inte, han följde med på det efterföljande kyrkkaffet i den gamla hembygdsgården. Jag hade hoppats att det skulle vandras direkt efter gudstjänsten för ännu är jag inte i den aktningsvärda åldern att jag tycker att det är jätte charmigt med kyrkkaffe.

Jodå, det var så fint och gott men eftersom jag inte ens hade fått med mig farmor utan skulle vandra själv så kändes det som om det skulle vara trivsammare att fika tillsammans med familjen än församlingens äldre medborgare...

Eftersom medelåldern var så hög så frågade tanten som serverade kaffet om jag var den nya kantorn!

Jag ser det som en komplimang att jag ser så musikalisk ut! ;)

 

När äntligen "min punkt" på agendan kom så kom också världens regnoväder så vi fick till största delen stå inne i vapenhuset och lyssna på lite skrönor kring livets slut... Katten kom in och lyssnade den också.

Den sötaste kyrkobesökaren den dagen!

Klart katten också vill lyssna. Tack för att du skriver så underhållande.
/P

Kanske tur katten var där och showade lite, så ingen somnade!? ;-) Jag har också lite svårt för det otroligt långsamma tempot som gärna blir när det ska vara nåt kyrkligt som det här. Ja, inte för att gudstjänster heller går i något rasande tempo, men då vet man iallafall på ett ungefär när de är slut! Med kyrkkaffe är det värre... Synd att regnet skulle sabotera det hela när "din" höjdpunkt på agendan äntligen infann sej. <:-I

jag tror förresten det har blivit en ganska ung och kvinnlig kantor i församlingen här också nu. :-) Dock ingen som jag har haft äran att träffa - tror inte jag har varit i den kyrkan sen dottern slutade högstadiet!? 8-X (Däremot på några begravningar i andra kyrkor...)

Charmigt med katten! Bra att det livas upp lite i våra kyrkor.. Min dotter var det inte som var nya kantorn, för hon har är kantor här i hemtrakterna. Gissa om jag är glad för att hon har flyttat hem!!
Kraaaaaaaaam!
Liza

Vilken härlig katt! Klart den ville lyssna och alla är välkomna i Herrens hus. Synd att regnet kom och lite skrönor var inte det du tänkt dig.
Många talanger har du goa Malin och kanske du också har en musikalisk ådra.

Vilken sötnos!