Blogga, ett sätt att umgås!

       

Resvan

 

För femtontalet år sedan hade jag en liten flicka som ständigt ville vara nära sin mamma.

Om mamman gick utom synhåll kom det ljud från den lilla halsen som hördes högre än en operasångare.

 

Det är ju kul att vara uppskattad men stundtals kändes det som om jag var lite väl mycket poppis om jag uttrycker mig milt.

 

Den lilla tösen ville inte bara vara nära sin mor, hon ville riva ner allt som kom i hennes väg också.

Vi hade det så kalt här inne för vem i hela världen orkar sopa ihop jord från nerdragna blomkrukor, vem orkar lägga till rätta mattor som ständigt ligger i en hög tillsammans med alla dukar som fanns på bord och bänkar?

Minns speciellt när en tjej kom in här som inte hade varit här på ett tag, hon tittade förskräckt på mig och undrade om vi skulle flytta?

 

Nej då, vi har bara lillasysteranpassat huset!

 

Nu för tiden har vi glömt allt det där och nu för tiden så hinner inte vår stora dam hem från ena semestern förrän hon ger sig ut på en ny. I morse drog hon västerut med sin kompis och hennes familj.

Jag hoppas att de får det riktigt roligt!

Åh! Kommer det sådana dagar också?
Själv längtar jag efter att få ha nåt på vardagsrumsbordet, gärna ett tänt ljus på vinterkvällarna. Känns skönt att det finns hopp om det framledes. Hoppas dottern din får en skön semester!

Jag har en som klänger på mig nu. Så du menar att det blir annorlunda?
/P