Mycket djur är det
Det pratas då och då om när det är "rätt ålder" att få barn i.
Jag tror inte att det finns någon rätt eller fel i och för sig så länge barnet är välkommet och väl mottaget men en "grej" i det hela är att hur i hela friden orkar de som väljer (?) att få sina barn sent i livet. Hur de orkar med sina stora barn menar jag. Jag bara undrar.
Jag som var 22 när jag blev mamma är så trött så det är inte klokt emellanåt. ;)
När det lilla barnet är i "uteåldern" är det ju återigen en lång period av störd nattsömn.
När man bor på landet blir det stundtals väldigt störd...
Det tar ju en stund att åka dit man ska hämta och så tar det lika lång tid tillbaka.
Nu när det är gryningstid vid 2-3 snåret så är det dessutom en himla massa djur att ta hänsyn till.
Katter, harar, rävar, rådjur och vildsvin såg vi denna natt. Flera gånger om mellan 2-3:30.
Jag är evigt tacksam så länge de håller sig vid sidan av vägen. Då är det frid och fröjd.
Något mera jag är så glad över är när vägen inte är hal.
Något som jag gillar jätte mycket är förstås vår egen "gris", den bästa gullegrisen som finns!
Helt rätt!! Det är inte bara småbarnsåren som är "jobbiga" med sova-lite-nätter! Har ju långt mellan barnen så när den äldsta började vara ute hade jag en liten också. Jobbigt - men roligt!
Nu njuter jag (och maken) av att rå våra dygn själva.. eller nästan iaf :D, et gör en himla skillnad!
Kraaaaaaaaaaaaam finaste Malin!
Liza
Ja, med lite perspektiv är det ju lätt att konstatera att det ligger en hel del i det där uttrycket "små barn - småbekymmer, stora barn - stora bekymmer". Men mesta dels är det ju ganska kära bekymmer, och då går det an iallafall! :-D Men att börja om med en ny kull småttingar nu när de första äntligen har blivit vuxna och någorlunda självständiga - det finns inte på världskartan för min del iallafall. Nu ska jag vila upp mej tills jag blir pensionär, så jag orkar med det hektiska livet som såna överlag tycks ha! ;-)
Jag valde att ha 8 år mellan mina. Börjar snart om med en ny tonåring alltså. Hmmm!
/P
