Blogga, ett sätt att umgås!

Det är så roligt när barnens kusiner och kusinbarn är här men i går då jag efter en tämligen ansträngande vecka hade lagt mig klockan fem på morgonen så kändes det "sådär" då de mitt på dagen förväntade sig att få äta upp det som fanns kvar efter studentkalaset.

Jag bjuder SÅ gärna, igen och igen. Det är inte det men just den där dagen hade jag varit mol allena. Hela dagen. Istället blev hela köket fullt med folk och hund som sprang på varandra och skulle ha kaffe, varm oboy, kall oboy och marängswiss ovanpå alltihop. Nya menyer piggar upp.

Så var köket i en enda röra igen. Alla reser sig och går. DÅ får jag minsann vara ensam. Med all disk.

På kvällen fanns det fortfarande kvar av den välsignade studenttårtan och några som hade fått nys på det dök upp på lite kvällskaffe...

Men nu, nu är det lugnt och skönt här och jag vågar säga att det är hiskeligt skönt.
Jag njuter.

Jag har dessutom fått orken tillbaka, tack vare dagens fotbollsmatch.
Fotboll, då känns det som vanligt igen!

När det var två mål i baken efter 20 minuter kändes det skönt att det var lång tid kvar kan jag lova. De har gjort som Thorsten Flink så många gånger och de gjorde det igen. Reser sig alltså! Jag blir så glad och stolt över grabbarna.
Att aldrig ge sig, att alltid komma igen är strongt och på det viset når man sina mål.

Efter 90 minuter visade resultattavlan 5-2 och vips kände jag mig i fin form igen.

Hurra, hurra!

I morgon är det dessutom sommartid, jag slutar "redan" klockan 16. Varje dag till och med siste september.
Hurra igen!