Lite kurragömma med mig själv
Härom morgonen var det riktigt varmt så när jag och hunden gått
en bit i mörkret stoppade jag ner mina tjocka vantar i fickan och
stavade vidare. Det var vad jag trodde iallafall.
På kvällen, när det var kallt igen, hade jag bara EN vante i fickan.
Jag förstod då att någonstans mellan där jag tagit av den bortkomna
vanten och vår trappa borde vanten vara.
Ut på samma promenad och ihärdigt lysande med pannlampan i
marken.
Jag talade om för min fyrfota vän att om han hittade min vante
skulle han få skinka!
Jodå, det ÄR okej med mutor. ;)
På ett ställe stannade han till och tittade på mig men någon vante
det såg jag då inte hur mycket jag än lyste på marken.
Ja, ja... Nu hade vi försökt iallafall.
Så i fredags då jag var ledig och det var ljust så tänkte jag att
jag minsann skulle gå där en gång till. Jag har väldigt svårt att
"släppa saker" innan alla möjligheter är prövade.
Den som söker finner!
Någon vänlig själ hade hängt upp min vante i ett träd.
Jodå, exakt där min hund den där kvällen hade stannat och
tittat på mig. Att jag inte förstod!!!
"Det som inte kommer i tjyvahänder det kommer fram!"
Nämen åh! Lurade du honom på skinkan fast att han faktiskt hade hittat vanten!? :-D Men det kompenserade du säkert dagen efter isåfall. :-)
Är det spårarbete på gång, eller varför ska hon byta till en buss i Hässleholm??
Den vanliga busstationen ligger alldeles jämte tågstationen, så om ersättningsbussarna går därifrån är det jättelätt att hitta.
Duktig hund! Skönt att ha bägge vantarna igen.. de har en tendens att bli singlar, iaf mina vantar.
Ha det så gott!
Kraaaaaaaaaaaaam!
Liza
Haha! Vilken duktig vovve. Matte får lyssna bättre nästa gång det händer! :)
Tur du slipper frysa framledes också.
Jag saknar för övrigt ett halsband sen ganska länge tillbaka, hur är vovven på att vara sakletare?
men så duktig hund :)
Hoppas han fått skinka så det räcker och blir över?
/P
Så klok han är !! och fin.
