I lust och nöd
Jag förstår varför man aldrig behöver gå till Guds hus (är nog lite fast i Estelle-träsket i dag) och svära "I nöd och lust" när det gäller de egna barnen.
Mamma är där ändå. I lust och nöd. I nöd och lust.
Som en klippa i stormen.
När de förtjänar det och när de inte förtjänar det. Jo, det finns sådana stunder också... Men då behövs man extra mycket, fast det förstår de aldrig...
I går fick sonen och hans lag spela på en allsvensk plan. Jätte kul att få var DÄR!
Sedan tog det där jätte roliga slut...
Prata om fina läktare! Bra utsikt.
Ja, gör man sitt bästa och det inte räcker så får man vara nöjd med sin insats iallafall. Det är ju ingen nödsituation iallafall.
Det bestämmer vi oss för.
I morgon är det dags igen, jag hoppas på lust! Massor med fotbollslust.
I kväll har jag snickrat ihop inbjudningskorten till studenten. Det är lustfyllt. Sådant pyssel gillar jag skarpt.
Studenten/målvakten/sonen bara skrattar men låter den arma modern hållas.
Han vet hur en slipsten ska dras.
Precis så är det... vi finns till för våra barn alltid och i alla sammanhang! Det är det finaste som finns att vara mamma!
Kram finaste Malin!
Liza
Den här veckan har dotterns lag spelat två hemmamatcher, och dottern har inte varit med i nån av dem. Först var hon på nåt studentfest-jippo uppe i Växjö och nu senast (igår) krockade matchen med en skolresa till Malmö. Men det tycks ha varit bra (!?) att hon inte har varit med, för nu har säsongens första trepoängare kommit två gånger om. Och jag känner mej ju lite grann som mamma till hela laget, så givetvis har jag varit och tittat och hejat på dem precis som vanligt. :-)
Här tror jag inbjudningarna till studentfesten går ut i nåt slags mass-SMS, eller alternativt som ett inlägg på Facebook... Hm!? Jag har iallfall inte blivit berodrad att fixa några traditionella inbjudningskort eller så... :-)
Visst är det så. Vi ska vara stolta över vår mammauppgift.
/P
