Blogga, ett sätt att umgås!

       

Lite uppskrämd

 

Som jag har berättat förut har jag en son som inte ringer bara för att kallprata...

När han ringer ÄR det verkligen något.

Så jag behöver nog inte säga två gånger att det kändes kusligt när jag får ett samtal från hans pappas mobil men med sonen i örat. Ni hänger med va?

 

-VET DU VAD SOM HAR HÄNT? säger han med en skärrad röst.

-Nej, verkligen inte! Jag hade inte så stor tanke på hemskheter där jag satt och jobbade i godan ro...

 

Nu blev jag genomsvett på noll sekunder och vill inte sätta ord på vad jag tänkte.

Men ni förstår va? Vet man att dessa herrar vid denna tidpunkt var ute och jobbade i skogen och ägaren till mobilen inte ringer upp utan en annan och den personen låter "uppjagad", då kan det inte vara annat än katastrof.

 

-BILNYCKLARNA ÄR INLÅSTA I BILEN!!!!!!!!!!!

 

Milda makter så glad jag blev när problemet var av världslig karaktär och dessutom gick att lösa.

Tjoho, så snabbt jag blev glad igen! =)

 

Att den unge herrn i huset la ner en hel kvälls energi med att gräma sig över hur man kan "lyckas" låsa in bilnycklarna själv förstår jag dock inte och ännu mindre förstår jag att inte att han skyllde på BILEN.

 

Den fina gamla bilen som jag har lagat med åtskilliga tusenlappar vill jag inte höra någon säga annat än snälla ord om.

 

 

huvva så hemskt att skrämmas så där! Tur det var världsliga saker som du skrev. Trevlig helg, och kramen!

Men så härligt med världsliga problem. Det fanns extra nycklar va?
/P

Åh, han är vare sej den förste eller siste som lyckas med det där! Men visst ÄR det pinsamt... <:-I Jag gjorde det mitt i "byn" en gång för massor av år sen, men då kunde jag tack och lov ringa en bilmekar-kompis som kom på stubinen och lirkade upp låset lika snabbt och elegant som värsta biltjuven! ;-) Helt nyligen låste dotterns kille in bilnycklarna i dotterns bil som han hade lånat, och då blev vi faktiskt lite oroliga för reservnyckeln till den bilen har varit försvunnen ett bra tag. Men då fick vi anledning att leta ORDENTLIGT efter den, och det visade sej att den hade hoppat av kroken den hade hängt på på insidan av en skåpsdörr, och hamnat långt nere på botten av skåpet bland en massa annan "skit". Så det löste sej den gången också! :-)

Halloj!
Önskar dej en trevlig torsdags kväll!
/P

Kan tänka mig din rädsla i denna stund. Så skönt det bara var världsligt och att det löste sig snabbt.

Å du har också barn som bara ringer när det är något speciellt! Jag har nästan nyss haft ett lite snack med min äldsta son... alltså hallå vi hörs ju så himla sällan... Svaret var: - Mamma... visst kan jag ringa en gång om dagen.. Men vad vill du jag ska säga?? Tjena läget? Här är allt som vanligt - Klart slut!
Hahahaha!
Ja du vi får väl nöja oss med att veta att vi finns om dom verkligen vill något :-S !
Kram BeA