Blogga, ett sätt att umgås!

       

Olikt mej

 

I nästa vecka ska vår bästa dagmatte ge sig i väg på lite höstsemester.

Ett tag verkade det som om hon tänkte ställa in "för du vår det så svårt med hunden då".

Eftersom hon hjälpt till de senaste 11,5 åren så tycker jag sannerligen att hon med gott samvete kan ge sig i väg på lite roligheter!

 

Om jag hade jobbat på mitt förra jobb hade jag utan tvekan tagit med mig min fyrbente vän dit, han var med där några dagar då och då och tyckte det var ganska fint att ligga vid mina fötter hela dagarna.

Kunderna som kommer in vanligtvis väldigt djurvana så att bli kliad lite bakom öronen av dem tyckte han också var prima liv.

Men där jag jobbar nu är inte fyrbenta välkomna... En i personalen är allergisk så jag säger inget om det.

 

Istället tänkte jag lösa det genom att jobba halva dagar och så åka hem...

Be om hjälp är ju inte riktigt min grej men så i kväll tog jag mod till mig iallafall.

 

-Inte behöver du ha dåligt samvete för att du ber om hjälp. Vi hjälper dig så gärna. Du har ju hjälpt oss massor med gånger.

Vilka goda grannar jag har!!!

Känns fint att ha "vågat" be om hjälp. Att GE hjälp är jag jätte duktig på så det är hälsosamt för mig att öva "åt andra hållet" också.

Det fina är att Hunden på bilden också gillar grannarna!

Och alltid något i munnen!
Tur du också kan be om hjälp. Vet hur det är, "klarar mig själv"!
/P

håller med om att det är svårt att be om hjälp, känner igen mig i hela situationen. Skönt att det löste sig!

Jag är inte heller den som frågar om hjälp i första taget... Vilket egentligen är dumt, för folk vill ju oftast vara schyssta och ställa upp om de bara kan! <:-) Och bra relationer med sina grannar är ju guld värt. Och det är ju skillnad på att be om hjälp en eller annan gång, än att göra det mest förjämnan. :-) Hoppas den ordinarie hundvakten får en trevlig semesterresa!

Så glad jag blir att höra att du kan be om hjälp kära Malin! Härligt med goda grannar och man ska både ge och ta det har jag med åren lärt mig heheh; Numera måste jag be om hjälp ibland när jag får mina skov och händer/fingrar inte lyder mig.