Blogga, ett sätt att umgås!

       

En dag så ligger man där...

Det är årssummering både här och var i bloggvärlden den här tiden på året.

Jag brukar inte göra något bokslut per siste december, det datumet spelar inte så stor roll för mig.

Det tyder på att jag har brutet räkenskapsår... Säkert en yrkesskada.

Skämt å sido, det har varit mera begravningar än någonsin detta år.

En gång var jag ju till och med på begravning i egenskap av "stödperson".

Det var en speciell känsla men det är stört omöjligt att inte beröras...

Jag skötte dock mitt uppdrag med bravur.

Det dödsfall som berörde mig mest var självklart min hunds bortgång.

Men jag väljer att vara gladare över det liv vi fick tillsammans än det faktum att han ständigt vilar ute vid grinden.

Han var redo att gå vidare.

En gammelfaster till barnens pappa var lika redo i början av året men om grannen dog i älgjakten var det kan ju diskuteras. En f.d granne "lämnade också in kontraktet" detta dödens år.

Så nu innan inträffade ett dödsfall an mera "kaosslag". Vi ville inte tro att det var sant. Den killen som i unga år kunde tros vara en storebror till min son med sina röda kalufser och sedan den stora kärleken till fotbollen.

Man ska inte bara falla ihop vid 22 års ålder.

När Liverpool spelade som bäst och låg i toppen av tabellen då miste de en anhängare.

Kan det ha varit för att Erik skulle få vara glad och stolt den dag han dig?

Tvi vale vilket slut på året för den närmsta familjen och vilken hemsk början på år 14 med begravning att ta sig igenom.

Ibland liksom hejdar sig tiden...

En dag ska jag dö men alla de andra dagarna ska jag leva!

Jag summerar inte heller men har inte heller brutet räkenskapsår. Begravningar är jag förskonad från. Inte ens Pumas var jag delaktig i. Han lämnade jag i veterinär Lottas vård och vaktmästaren på djurkyrkogården tog sen hand om honom. Det är bara skalet. Men jag har en plats att gå till. Där ligger både han och vår första Springer, Marwin.
Puma har latschat med tv:n i köket ända sen han somnade. Den slåg på av sig själv en natt, som jag bloggade om. Senast det hände va kvällen innan vi skulle till Säfsen. Två gånger under 10 min!
Då sa jag att han självklart skulle med, då blev det lugnt.
Tror du sagt att du också tror på andevärlden va? Märker du aldrig av honom? Din alltså?
/P

Hej vännen!
Ett tråkigt år förstår jag. Min familj har åkso drabbats av mycket 2013 och nu hoppas vi på ett bättre 2014.
Du har kloka ord på slutet om är nåt att tänka på.
Varm varm kram och nu får vi känna HOPP HOPP HOPP inför nästa år.

GOTT NYTT ÅR!

kraaaaaaam.

Begravningar är alltid känslosamma. Hemskt när unga personer med hela livet framför sej plötsligt inte har det.
God fortsättning du härliga vän! Kram!