Blogga, ett sätt att umgås!

       

Postman, Postman, don't be late

Jag har gillat post så länge jag kan minnas.

Både att få och att skicka i väg själv.

Jag har tur som har några likasinnade för nöjet är som vanligt att "ge och ta".

Är det endast intresse från ena hållet så svalnar det ju såsmåningom...

 

I juletid väntar vår tomte på köksbänken på att få fylla sin släde med julkort.

Den brukar bli ganska välfylld.

 

I kväll har jag roat mig med de julkort som ska skickas iväg från detta hus.

Ordentlig och präktig som jag är så vill jag inte vara ute i sista stunden utan även "Postman" måste ju få en rimlig chans på sig att frakta posten till rätt adress.

 

När vi var små skrev vi ibland så här utanpå kuvertet:

"Postman, postman don´t be late, this young lady can not wait!"

Inte för att jag så här i efterhand tror att det snabbade på brevets färd något...

 

En annan "grej" var att skriva så här:

"Det står mera under frimärket"

Så hade vi skrivit "MERA" innan vi klistrade på frimärket.

Jätte fyndigt. ;)Tyckte vi själva.

Det skapade säkert lite nyfikenhet här och var.

 

Nu när jag satt där med mina julkort så känns det som om det "summeras" lite granna just vid julkorten.

I år saknas ju vår fina hund på årets foto...

Jag har fjolårets julkort sparade i en påse (okej, jag erkänner: för då ser jag vem som var så vänlig och skickade en hälsning till mig i fjol och som jag absolut vill komma ihåg i år!).

Till en kan jag inte skicka, tror ändå inte att det kommer fram om jag skriver

Annika i himlen... Men jag ska spara det där kortet i all evighet. Liksom ett av hennes sista mail där hon precis hade fått ett par trisslotter av sin man: "Och om jag vinner något stort Malin, då ska du få 10.000".

 

 

Nä,till himlen kan man inte skicka några kort.
Men en tanke kan man skicka...
Kram!

Jag skickar alltid också julkort, tycker det är jätteroligt, både att ge och få.
Sorgligt med "din" Annika....
Kram

Såååå braaa. Nu påminde du mig om julkorten då jag ALLTID är ute i sista minuten. Ibland glömmer jag skicka åkso hmmm......får inte GLÖMMA DETTA.
Visst är det roligt ändå att både ge och skicka julkort. Så spännande då man går ut till postlådan och sticker ner näven och känner alla kort. Då får man en glad min och ett brett leende.

Ha en jättefin 2a advent nu.
Varm varm kram från mig

Psss.....tråkigt med din vän Annika. Kram.

Nej, till himlen kan vi inte leverera någon post, hur gärna vi vill... Fast jag tror hon hör dej om du säjer det högt!
Jag hade tänkt att göra de sista korten idag, men än har inte ett enda blivit gjord... Så jag tar mej själv i hampan (även om jag ingen hampa har) och sätter igång efter maten, som maken är på gång att göra!

Jag gillar folk som skickar julkort, men jag förstår de som ger upp och inte skickar till oss längre. De är någoting som jag i princip aldrig gjort. Jag var alltid så rädd att glömma någon så istället skickade jag inte till en endaste en. Ingen bortglömd liksom!
Till himlen kan man inte skicka kort, men tankar värmer lika mycket.

Hoppas du får en fin söndagkväll! KRAM!

Jag tycker att det är sååå roligt att få julkort men även som du så gillar jag att ge bort oxå. Men tyvärr blir det färre för varje år. Har lite svårt att kasta dem jag får så jag sparar dem oxå.
Njut nu av Söndagskvällen inne i stugvärmen

Det där med "MER" under frimärket, var ju hur kul som helst. Kanske jag stjäl det...?
/P

Några julkort ska jag skicka, men även här fås väl det skippas som i så fall skulle behöva adresseras till himmelen... :-(

För övrigt har jag fixat till ett brev-paket till syrran idag, som med tanke på att det är idag som hon fyller år naturligtvis borde ha varit både klart och postat i tex fredags... Men hon får ge sej till tåls några dar till (jag ska försöka få det postat imorgon), för jag har haft skallen full med så mycket annat på sistone så jag har mer eller mindre förträngt detta! <:-I

Men idag var det iallafall roligt att skjutsa dottern till sjukgymnasten - eller framför allt att hämta henne efter träningspasset där. För hon kom ut med kryckorna i ena handen, och gick alltså utan att stödja sej på dem. :-D Verkligen skillnad mot förra måndagen när hon var så kass av sina värktabletter att hon knappt klarade av att ta sej dit över huvud taget. Halva hemresan körde hon dessutom, så nu står det nog inte på förrän hon kan börja jobba igen. :-)