Blogga, ett sätt att umgås!

       

Ring, ring bara du slog en signal

 

Grannens hund gör ett försök att liva upp mig när han inte ser ut att lyckas med min hund som vände baken till alltihop...

 

En del av denna dag gick åt till att ringa och ringa och ringa till en borttappad mobil.

 

Min första tanke: "Hur svårt är kan det vara att hitta den då? Det är ju bara att ta min och så ringa där i området du var i går!"

 

Jag fick två "spårhundar" till hjälp men vi gick bet hela högen trots mina hundratals samtal och också ett försök till sms - om den nu skulle vara i någon annans hand...

 

Mitt hopp var att en vänlig själ som hittade mobilen skulle ringa "MAMMA" i kontaktlistan men det var så tyst i min mobil så. Lika tyst som det när jag ringde till den där mobilen som vi inte visste vart den var.

 

Det kändes inte så bra att regnet hängde i luften OM den där rackarns mobilen nu skulle ligga där någonstans i gräset och vara inställd på ljudlös nu när det inte lät någonstans...

 

Det kändes inte bättre när uppdagades att en till också hade blivit av med sin mobil.

Nej, det är fult att "tro"/"anklaga" någon. Det får man INTE göra. Man får snällt ta ansvar för sina egna gärningar.

 

Efter sju sorger och åtta bedrövelser var det bara att ge upp!

 

Men vad hände då? När det är som mörkast är ljuset som närmast.

Det som inte kommit i tjuvhänder, det kommer fram!

 

Ding, dong på dörren och där stod en grabb med en välkänd telefon.

 

Så bra det lär löste sig då! =)

Om han hade lånat den eller "tagit hand om den" eller något annat det bryr vi oss inte om utan är innerligt glada över att han lämnade tillbaka den.

Skönt att det finns snälla människor i vår värld.

 

 

 

 

 

 

Vilken tur!

Ha ha, så rolig bild!

Kram

En sommar för tre år sedan var min far och hans två bernardshundar och hälsade på i stugan. Vi gick alla iväg på en långpromenad i skog och mark. Dagen därpå kunde jag inte hitta min mobil. Trodde att jag glömt den i stan. Väl i stan efter tre dagar så förstod jag att jag måste ha tappat mobilen under promenaden med hundarna. Efter en vecka åkte vi ut till stugan och maken gick ut med en kratta och kollade en äng där jag lekt med hundarna. Det otroliga var att han hittade den! Vi lade mobilskal och uttaget batteri på tork i ugnen (för det hade spöregnat en natt). Helt otroligt nog så fungerade den helt när vi sedan satte ihop allt!

Tänk att det bara händer, så där när man nästan tappat hoppet. Vilken turdag det blev.
/P

Härligt att den kom tillbaka!