Blogga, ett sätt att umgås!

       

Det fanns en tid

 

En gång i tiden var jag superskärpt. Det var på den tiden då jag hade två små barn att tänka på och ta hand om.

Jag hade helt enkelt koll på allt.

Det jag gjorde.

Det jag hade gjort.

Det jag skulle göra.

Jätte skönt och smidigt.

 

Nu för tiden, då jag borde ha mycket mera tid "att tänka för mig själv". Nu när barnen är stora.

Det trodde jag iallafall förr i tiden...

Tänk så fel jag hade.

Nu för tiden tänker jag så många bra saker. Det är bra. Men lite krångligt när det bara blir en tanke...

 

Som i fredags, då köpte jag en ny våg. Den gamla vågen var så virrig att den ändrade vikt om man klev ner från vågen, lät den stanna och så vägde sig igen. Den ändrade sig på flera kilo. Det hade jag inte förstått för jag vägde mig alltid bara EN gång. Så ibland trodde jag att "men så duktig jag har varit nu då. Två kilo mindre än igår."

Det var en annan här som uppdagade problemet - som jag inte hade sett som ett problem då jag inte visste att det fanns.

 

Hur eller hur investerade jag flera hundralappar i en ny våg. En fin, tjusig sak. På skoj "kontrollvägde" jag mig TRE gånger på raken och vägde exakt samma siffra varje gång. Alltså klarade den testet. (Men inte jag om jag ska hårddra det men det behöver vi ju inte.)

 

I kväll när jag skulle väga mig så var vågen stendöd. Försökte göra livräddning genom att byta batteri. Hjälpte inte alls.

 

Herrn i huset erbjöd sig att ta med vågen till butiken i morgon. Jätte snällt.

Så skulle jag bara ta fram kvittot.

Det är nu jag kommer till "poängen". När jag köpte vågen tänkte jag i mitt stilla sinne att jag skulle bli JÄTTE DUKTIG och sätta in alla garantikvitton i blåa pärmen.

Blåa pärmen är den där pärmen där alla försäkringar och testamente finns bevarade. Har präntat i mina barn att blåa pärmen tas fram den där dagen jag svävar i en annan dimension.

 

Tyvärr stanande det där projektet vid en tanke. I dag när jag försökte memorera hur jag gjorde när jag kom hem den där dagen - med nya vågen och kvittot. Kan inte komma på något annat än att jag slängde det i soporna.

HUR DUM FÅR MAN VARA?

Det som stör mig allra mest är att jag själv inte gjort som jag tänkte!

Att vara arg på sig själv är liksom det värsta.

Jag vill ha koll, vara klok, göra rätt, vara smart.

Nu blir jag bara arg, sur och tvär och flera hundralappar fattigare...

 

Men så är jag ju envis som en get, jag har sopsortering och ibland har jag tur.

Att det är rätt vecka i månaden. Ja, att det inte har tömts just papper på sistone alltså.

Så ut i den förbaskade snöstormen, dra in tunnan och så tömma härligheten.

 

Den som söker finner.

Tjoho! Nu är jag glad igen! =)

 

 

Jag ser ändå poängen i det hela. Du mindes ju faktiskt att du inte gjort som du tänkt. Du mindes också att du gjort som du inte borde göra. Alltså är det inget fel på minnet, i alla fall.......eller nåt?
Den här tål att funderas över. Det värsta är att jag gör likadant.

/P

Heja du! Jag har sorgligt dålig koll på kvitton, men ibland går det vägen ändå och man får byta. Ibland godtar de att man drar ut ett kontoutdrag.
Hur var det det de sa i "Piteås Riviera" (programmet du vet: "Den som söker letar" ;-)
Hoppas du fann det också ;)

Här stannar allt som rör kvitton och viktiga papper i två gräsligt stora högar. Sen så får jag spunk på de skräpande kvittona och kastar(!)dem! Utan att kolla! Viktiga pappershögen får växa i ett år. Den högen ligger i en låda i en garderob och när det inte får plats ett papper till hamnar de äntligen i den pärm de skulle sitta i från början...
Skam den som ger sej! Vilken tur att du inte kom på detta samma dag de hämtat soporna!

Här har kvitton en förmåga att åka in i braskaminen - vilket ju kan vara dumt ifall man skulle råka hiva in ett och annat garantibevis också... Får nog börja göra som du: Slänga dem i de vanliga soporna istället - det verkar betydligt säkrare! :-D

Igårkväll var maken och sonen i en jaktbutik igen (börjar tycka de ränner i såna minst lika ofta som de fäller vildsvin!?), och lagom tills de kom hem igen så hade jag tittat klart på Lyxfällan på tv. Vilket nog var tur, för då upplevde jag inte deras vidlyftiga shoppande som speciellt allvarligt jämfört med familjen i programmet som gick back 7-8000 spänn per månad! 8-X

Imorgon är det dessutom min tur att shoppa loss! I Ullared!!! :-D

Du är för härlig:)