Blogga, ett sätt att umgås!

       

Jag ska inte klaga mera

När snön slutat falla, solen sken och vi hade fått en uppskottad promenadväg, ja då kändes det fint igen.

Det började för många år sedan när vår hund var så "eländig" över att inte få springa lös på promenaderna då snön låg djup. Då fixade hans husse en egen "bajsbana" på en knapp kilometer i skogen och så vandrade vi varv på varv och hunden var nöjd och belåten över sin frihet.

Nu när han är gammal går han bara ett varv varje gång men han gillar fortfarande sin bana så här på vintern.

Byn har fått "en hel hög" med hundar och även hästar de sista åren och alla är de välkomna att motionera - och bajsa om så önskas - på denna bana. Vår hund tycker att det är extra trivsamt över alla dofter och ett och annat kompismöte på promenaden.

 

Så där går vi vidare. Precis som livet.

 

I dag när jag öppnade lokaltidningen så ryste jag i hela kroppen när jag läste dödsannonsen med en f.d. kollegas namn i. Trots att det är över 10 år sedan vi var kollegor och trots att hon var mer än 10 år äldre än mig så höll vi hela tiden kontakten efter det att våra arbetsliv gått åt varsitt håll.

Vi mailade ofta och då och då lunchade tillsammans under årens lopp. Den sista gången vi sågs packade jag en fikakorg och tog med hem till henne och hennes man för i takt med svår sjukdom så tröt orken för henne.

Sista gången pratade vi om döden, hur nära det kunde vara. Rös i hela kroppen då också, när hon så lugnt beskrev hur hon INTE ville bli liggandes "som levande död"...

För en månad sedan var vårt sista samtal, då i telefonen. Hon skulle åka till Lund och hon ville inte berätta vad som skulle ske. Jag anar att det var ett "halmstrå" där insatsen var livet.

Jag är glad över att jag fick lära känna denna trevliga människa och jag tror faktiskt att hon hade mycket, mycket mera kvalité i sitt liv än många som får mycket kvantitet.

Tightare familj än hennes får man liksom leta efter.

 

 

 

Smart med en plogad bajsbana! En lycklig lösning för honom!
Alltid jobbigt att förlora en vän. Hur mycket man än hunnit bli "förberedd" så blir man alltid överraskad.

Vilken lyx!
Här trampar vi upp vår egen bajsbana. Den är knobblig och knölig.

Så tråkigt med din vän. Jag hade också en vän som hade kvalité i sitt komprimerade liv.
Min U-B spökar hos mej då och då. Det är en liten tröst att ändå finns med mellan varven.
/P

Fint med en sån där bana, jag förstår att han är nöjd.

Tråkigt att höra om din vän, men det verkar vara en vänskap som berikat ditt liv och sånt är värt att hålla kvar vid när personen inte finns kvar längre. KRAM!

En sån underbar bild. Lycka.

Men åh, så tråkigt och sorgligt med din f d kollega. Kramar!!!

Vilken vacker bild:) Jvla död att komma och plocka människor alldeles för tidigt! Läste i min morgontidning i lördags två dödsannonser som fick mig att gråta mitt i lördagsmysfrukosten, en om en alldeles för ung kvinna som fått canser och en om ett tioårigt barn. Vad är meningen med det och var finns rättvisan där?? Kram