Blogga, ett sätt att umgås!

       

Det tar sin tid...

I går när min söta lilla hjälpreda var på besök en stund på kvällen så gjorde jag ett stort misstag utan att jag visste om det.

Hon som alltid vill hjälpa till med allt blev alldeles stel och vrålade helt plötsligt att hon ville hem till mamma.

Jag hade sekunden innan frågat henne om hon ville hjälpa mig att dammsuga.

Jag hade inte en susning om att just dammsugaren var hennes stora skräck.

I morgon ska de resa hem igen så det var tur att vi hade denna trevliga och dammsugarfria dag tillsammans,

Jag och den yngsta förmågan gick loss på något som jag har haft som projekt länge, ja ända sedan den där fredagen i november då min hund gick in i den eviga vilan...

Att för evigt få bort allt "slafs" vid hans matplats. Jag har inte haft så bråttom med att få den där listen ren, det har nästan varit lite hemtrevligt med lite skit i hörnen. ;)

Jag konstaterade dock nu med små gäster och mycket tid på golvet att det finns en liten tantgen i mig ändå och just  i dag kom det en kort men intensiv tid med inspiration att få det skinande rent. :)

Mitt nya superstädredskap är en avlagd tandborste! Den kommer åt överallt.

Lugn, bara lugn - jag sa inte att jag skurat golvet med den! ;)

Det där "slafset" känner man igen. Men någon tantgen känner jag inte av än så länge....

Dammsugarskräck har jag aldrig haft och inte någon annan i min närhet, mer än Ada... Så det misstaget skulle jag lätt ha gjort med. Hur gick det, åkte hon hem till mamma?

Här hemma är det Siri som är rädd för dammsugaren.
Men hon måste vänja sig. Dammsuga måste jag ju göra....ibland i alla fall ;)
Tandborstar är bra. Dom använder jag till att rengöra fogarna med :)
Kram!

Visst är det lustigt att man liksom inte vill städa bort alla minnen? Pumas matskål står kvar på hans mat tunna mina tre åt olika mat sorter och hans tunna står kvar. Nikes mat drygas sakta men säkert ut och så småningom är Pumas mat slut. Men tills dess har jag lite av honom kvar.
/P