Blogga, ett sätt att umgås!

       

Döden, döden

Det gick inte att ta någon stämningsfull bild på ljuset som brinner ute vid grinden men den passar ändå som "illustration" till dagens inlägg.

 

Lugn i stormen!

Det är ingen död här och nu hos mig.

Tack och lov.

 

Det är bara lite märklig "´lördagsunderhållning" som jag fastnade för nu på eftermiddagen...

Det är sällan som jag "softar" och inte gör något som inte måste göras men i dag var det läge för det.

Bläddrade bland programmen på www.svtplay.se och valde "Döden döden".

Jag tycker om dokumentärer.

Programmen är tillgängliga i sex dagar till om någon nu skulle inspireras.

Men det tror jag inte...

 

Oftast är vi ju superrädda för det ofrånkomliga. Vi pratar inte om det så händer det inte.

In under mattan med det bara.

Själv tycker jag, hur konstigt det än kan låta, att det är "intressant" och "gripande".

 

Jag gillar Anna, programledaren. Det kändes som det lika gärna var jag som var hon.

Hon vill veta, ställer frågorna som likaväl jag kunde ha ställt. Hon berörs.

Jag ska passa på att se alla avsnitt nu när chansen finns.

Mera "softtid till Malin".

 

Barn har ofta den mest okonstliga inställning till döden.

Som vår lilla 2-åriga Skånetjej. Hon och min hund var jätte goda vänner.

Hon var väldigt generös med att mata honom. Det uppskattade den fyrbente.

På slutet av hans levnad körde vi mest "Njut av dagen" så jag lät dem hållas...

De åt och var glada. ;)

Varje dag då hon var här skulle hon alltid ge hunden korv då hon ätit upp sin frukost.

Hon var här den dag han var "så trött att han aldrig mera kommer att vakna" och hon var och klappade honom en sista gång då han sov så tungt...

Hon vet att han ligger och sover där under ljuset.

Hon vet också att han gillar korv. Så när hon var här före julen så körde hon sin tradition med korven och la den vid ljuset.

Gullunge! =)

Korven försvann, någon var glad!

 

 

 

Hej vännen!
Börjar med att TACKA för ditt snälla inlägg. Ja jag gillar kläder som klänningar och kvinnlighet.
Döden är ett intressant ämne som många sopar under mattan.
När man var ung låg döden väldigt långt ifrån livet, för livet var ju oändligt liksom.
Förstår bättre nu.......döden kan inträffa hos sig själv eller hos våra nära och kära villken dag som helst. Att uppskatta livet och ha det roligt är nåt jag försöker med. Att våga.....att ha roligt och strunta i vad man förväntas vara är viktigt. Man har inte roligare än vad man gör sig sägs det. Jag är rädd om livet, så är det, för vi vet ingenting om morgondagen och att leva här och nu ÄR inte så dumt ändå.
Oj oj vad djup jag vart nu då, men livet är mig kärt och jag ÄLSKAR livet, men är rädd för plågor till döden. Men jag tror på ett liv efter detta, och att man ska vara god och snäll.

Ha det gott fina vän, och tack för braiga inlägg!
Lördagskraaaaaam!

Jag har lillaH som inte riktigt förstår vart Mommos Puma (Uma) är?
Hon kommer hit (jaaaa!) nästa helg och jag vet inte roligt hur jag ska förklar. Det där med himlen tycker jag är dumt. Änglar lika så. Jag tror jag förklarar vad som kan hända när man blir gammal. Sen vågar hon förmodligen aldrig mer lämna Mommo för hon är ju också gammal. Jättegammal!
/P

Det var en väldigt fin handling till vännen under ljuset, att ge honom den korv han älskade! Att det gav glädje till någon annan varelse är ju bara ett extra plus. Det är i alla fall bra att barnen får vara med och ta farväl, för då blir det inte så himla skrämmande då någon lämnar oss.