Jag är superdupersmart!
Fast det visste väl redan de flesta...
Inne i sta´n har det öppnat ett lekland.
Jag har aldrig varit på något sådant i hela mitt liv.
När mina barn var små fanns det inga Busfabriker eller liknande i närheten...
I ärlighetens namn var jag grymt nyfiken på hur det såg ut på ett lekland.
När man är 42 år ser det förmodligen helmysko ut om jag går in själv genom entrén och kastar mig in i de olika aktiviteterna med liv och lust.
Då hittar man bara på en finurlig lösning.
Typ kidnappar en lämplig unge i närheten och ger sig i väg.
Nej, det får man förstås inte göra!!!
Nu när vi hade småfolk i närheten passade vi på att ge en biljett/sällskap/mat i treårspresent!
Visst är det genialt!!! Vi lämnade mamman och pappan hemma (de kunde behöva få vara lite i fred tänkte vi men jag vet hur det är efter en minut undrar man om ungarna inte kommer hem snart! ;) )
Så i dag har jag gjort något som jag aldrig gjort förut.
Jag har kört Ford!
Vi packade med oss den blivande 3-åringen, lillebrorsan och så gav vi oss i väg i deras bil.
Ny och fin och jag som inte gillar att köra andras bilar!!!
Men lånar man ut sina barn så kan man väl ändå inte oroa sig ett dugg för bilen?!
Jag har verkligen blivit lugn och fridfull med åren, körde i väg utan den packade väskan med blöjor och ombyte... "Äsch, han får väl låta bli att..." Ja, ni förstår...
Det gick finemang.
Jag som trodde att 1-åringar inte hade kul på ett lekland hade helt fel.
Han charmade alla och släppte taget han också, gick 39 steg på raken och hade med all säkerhet fortsatt om inte en vägg tagit emot. För mig var det toppen att ha en 1-åring som sällskap, det var inte lika svettigt som att följa en 3-åring. ;) Tur att jag har mina stora barn som fixar den biten galant! =)
Jag tror att en del tyckte att vi var en lite konstig familj... Hur det hängde ihop.
Lillkillen är lik storkillen och lilltjejen är lik stortjejen och så jag mellan hela härligheten.
Men en sak är säker, alla är snälla och alla hade kul! =)
