Blogga, ett sätt att umgås!

       

Här är en hund begraven

I dag är det precis ett år sedan min hund somnade i mitt knä.

Sedan dess har hans ljus lyst lika välkomnande som han alltid tog emot varje gång jag kom hem under alla hans levnadsår.

Blommorna har dock växlat under året som gått.

För att hedra denna matglada hund har vi naturligtvis dagen till ära ätit kanelbullar. 

Den som tittar extra noga på bilden ser vad min son tyckte att hans hund skulle få denna dag, det som han tyckte mest om av allt.

-En korv! :)

Det är fint att ha haft den allra finaste hunden.

Oh är det ett år sedan nu...
Dessa underbara hundar.
Kram!

Ett år sedan...
Fint ställe att ligga på har han i alla fall fått!

Så ont det gör och så stor saknaden är. Men snart finns en massa roliga minnen samlade och de är starkare än både saknad och sorg tillsammans.
Jag träffade en gammal (äldre) lydnadsdomare idag. Vi pratade om när jag tävlade mina Springrar. Min första, Marwin, som pep sig igenom platsliggen. Så härligt att få stå och skratta åt minnena nu. Även Puma kom på tal men med honom är det ännu mycket sorg kvar. Men en dag kan jag skratta åt honom också.
/P

Ett helt år alltså? Det känns som det var nyss.
Vad fint han har det ❤️

Saknaden gör ont länge, länge! Det är dom positiva, roliga minnena som du får plocka fram ur din minnesbank. Vilket fint sätt av sonen att hedra er älskade hund som numera vill jag tro är i en ljusare dimension. Kalla det hundhimlen eller vad som passar bäst. Kramar om <3

Vad fint ni gjort.
Han blev ju en blogghund och det var så kul att se honom på bild. Så fin.

Vad vackert