Blogga, ett sätt att umgås!

       

Jag har lyckats!

För att knyta ihop förra inlägget så beställde jag smörgåstårta till 50 personer och det är i dagsläget 28 som kommer att äta.

Jag tyckte alltså att jag "drog till" och tror nu att det räcker till hälften av gästerna. ;)

Fy bubblan vad de där små smörgåstårtorna rörde runt i huvudet på mig och de som jag hade i min närhet.

Jag kan engagera andra till max när jag sätter den sidan till. ;)

Nu har jag släppt det där! Det räcker och det blir ett bra och trevligt kalas. Såklart!

 

I dag var det annat i huvudet, det var det nämligen BALDAG.

Jag hade den stora äran att få vara sällskapsdam under dagen, vi startade upp med frukost vid 7:15 för att sedan åka till frissan.

Hennes handledare var så snäll och erbjöd sig att jobba sin lediga dag och styla upp sin elev.

Vi är så tacksamma!

 

Vaknade av regnet som stod som spö i backen men här lever vi alltid på hoppet tills domaren blåser i pipan.

Det kan vända! Det kan bli bra! SÅKLART DET BLIR BRA!!!

 

Min lilla unge blev jätte fin i håret. Hon var fin och kände sig fin.

Jag var supporter med paraply!

 

När vi åker mot kusten (praktikplatsen ligger i "min" stad och inte i "hennes" stad) och levde på hoppet att DÄR, där är det bättre väder.

 

Men klockan 14 "blåste domaren i pipan" (jag har varit på för många fotbollsmatcher i mina dagar) och regnet det vräkte ner fortfarande när minglet började då alla skulle få chansen att beundra, titta och fotografera.

 

Vad gör vi då? Då kan vi inte leva på hoppet så DÅ LER VI!

 

Jag ler under paraplyet och tänker: Jag har lyckats! Hon är vacker som en dag och hon ler.

Hon är glad och fin i regnet!

Tur att hon är varmblodig och inte fryser. För det gjorde jag under paraplyet, i fin tröja med en kofta och en jacka över.

 

Jag förstod de som inte såg så glada ut så som de längtat efter denna dag, lagt ut tusentals kronor, planerat och sett fram emot dagen men vad tusan gör man?

Men min lilla unge log som en varm sol och konstaterade vilken tur det var att hon var frisk!

Det hade varit mycket värre med vackert väder och spysjuka!

 

Jag säger då det, om man ser livet från den ljusa och bästa sidan då blir det så mycket bättre.

 

Mina barn är min stolthet, om någon har missat det. ;)

 

Min fina är i mitten på denna bild.

 

 

Härligt och sunt att se livet från den ljusa sidan. Så fin din dotter är.
Fina klänningar.
Trevlig morsdag!

Visst är det så! Inget blir bättre än man gör det till! Här har vi inget regn idag, däremot stormar det... Det hade heller inte varit ett balväder, för alla konstfullt anlagda frisyrer skulle inte sitta kvar där det varit tänkt. Så vad gör väl regn när man är ung och vacker och livet verkligen börjar!

Ja, vad är en bal på slotten, om man har spysjuka och våta fötter?
Fy vilken tanke! Det är bal i vår stad också. Men jag ligger nerbäddad idag. Ingen spysjuka men inte pigg. Har ingen student i närheten heller, så det gör inte så mycket.
/P

Utan att vara någon textil expert... Men jag tycker det ser ut som om samtliga har klänningar av chiffongtyg? :-) När dottern hade sin bal var det nästan bara hon som hade sån - "alla andra" hade blanka, styva och mer eller mindre upplåsta klänningar. Jag tycker chiffong faller så mycket snyggare, och klär de allra flesta mycket bättre. Och V har dessutom valt en jättefin färg på sin!! :-) Finns inget regnoväder i världen som kan ta bort glädjen i att gå på bal när man bär en cericerosa skönhet! :-)

Klart att du hade lyckats. Hon är sååå vacker....vilken otroligt fin klänning. Ja alla hade fina klänningar på bilden. Du kan vara stolt över din dotter och hon är säkert stolt över att ha du är hennes mor.
Kram på dig fina du.

Låter bra!:D

Vilka härliga klänningar!!!!