Blogga, ett sätt att umgås!

       

Om man släpper

Jag har alltid tyckt extra mycket om gamla möbler med själ.

När jag flyttade in i detta hus fick jag plocka in vad jag ville i möblemanget. Herrn i Huset har bärt, kånkat och monterat åtskilliga gånger för att inom kort börja om igen.

Minns när någon frågade för mer än 20 år sedan:

-Möblerar ni om varje vecka?

Såklart vi inte gjorde, sa jag.

När barnen fick egna rum fick "mina favoritmöbler" förpassas ut ur huset.

Jag var inte överförtjust den gången för femtontalet år sedan då den fina, fina skänken åkte i väg till Herrn i Husets äldsta systerson...

Herrn i Huset var så lycklig över att aldrig mera behöva bära på denna tunga, tunga pjäs.

Vi hade ju ingen plats för den skrockade han lite väl glatt den där gången.

Men vet ni vad jag fick höra en dag?

Skänken skulle åka till tippen.

-Hörde jag rätt? TIPPEN?!

I dag har Herrn i Huset bärt in den till mig! 

-Nu bär jag aldrig på den här igen!!!!

Han lät bestämd.

Men det är det väl ingen som har sagt att han ska?!

Släpper man något fritt och det kommer tillbaka, då stannar det sedan där.

Det har jag fått för mig iallafall.

Vilken tur att du hann höra talas om tippenhotet innan det var för sent! Ett vackert skåp som detta är det ett helgerån att köra till tippen. OK om man skänker den till kupan... Nu är skåpet hemma igen för att stanna!

Som en skänk från ovan är vad som kommer till mig... 😊

Den väger nog en del va?
Hemma, där jag växte upp, fanns massor av gamla möbler som min farfar byggt. Han var möbelsnickare och har gjort massvis med sniderier massor av möbler. Men min mamma föll för modet att luta av möblerna. Skrapede rent allt som blev träfägat. Där tappades mitt intresse för gamla möbler. Men här hos mej finns ett gammalt skrivbord och en byrå som bygg som till skrivbord, minns inte vad det heter. Men de möblerna är inte min farfars men fina är de.
/P

Jag håller också hårt i gamla möbler med charm och patina. :-) Däremot finns det ett antal "vrak" design IKEA-spånskiva, som gärna hade fått hamna på tippen. Men eftersom de inte går dit av sej själva, så står de kvar... <:-)

Ja, det där gamla stora huset har väl sin potential. Men jag har inte riktigt ork att sätta tänderna i det till 100% - och då känns det som att det nog är bättre att avvakta, alternativt låta andra bestämma vad som ska göras, hur och när... Jag planerar ju själv inte att bosätta mej där, så! :-) Samtidigt kan jag inte låta bli att spjärna emot, när jag tycker att andra har förslag som fördärvar huset ursprungliga karaktär. ;-)

Ha en fin tisdag! :-)

Superbra att du lyckades rädda den från tippen! Jag älskar också gamla möbler & ting med både patina/själ.