Blogga, ett sätt att umgås!

       

Laddad

I fredags kväll la min laddare till telefonen av.

Övervägde om jag skulle ta en stadstur och fixa en ny på studs men det kändes lite onödigt, jag borde ju kunna vänta i två dagar!

Grannen var snäll och kollade om det ändå inte fanns en passande laddare "bland alla barnens kvarlämnade".

En fanns och jag såg en strimma av hopp tills jag kunde konstatera att den var lika trasig som min...

 

Så handikappad jag kände mig då jag meddelade barnen att de får höra av sig till pappa om de vill ha kontakt denna helg.

 

Nu är jag laddad igen! Det känns bra.

 

Herrn i Huset försökte få med mig på en utflykt upp på taket men till det har jag bara ett svar. Jag får svindel bara av att se på bilderna där uppifrån.

 

De har tagit bort de gamla tegelpannorn i dag och underlaget var nog inte vad de räknat med...

Så sent som i går frågade vi om vi skulle täcka över alla grejer på vinden.

Han såg ut som han tyckte frågan var lite väl överambitiös men jag kan lugnt konstatera att hade vi frågat samma fråga när han vet vad han vet i dag hade han högt och ljudligt sagt ett bestämt ja!

 

Men städningen där uppe det blir en senare historia, i kväll tittade jag bara på eländet och konstaterade att det finna värre saker i vår värld...

Nu har vi stor anledning till att slänga gamla kuddar, filtar, kläder och annat "som kan vara bra att ha".

Själv skulle jag inte klara mig utan laddare. Nä fy för att inte kunna använda telefonen. Bra att ha om man är ute och kör och nåt händer.

Ha en jättefin dag och kram.

Jag och sjuttonåringen åkte iväg en gång på tävlingsresa, utan laddare. Det var bara att stanna vid första bästa Elgigant.
Hur klarade man sig förr?
/P