Blogga, ett sätt att umgås!

       

Trettio

I dag har det varit cyklisternas dag!

Jag och barnen har förstås hejjat extra på en för oss speciell person.

 

I går kväll vid 23 gick starten för honom och hans chef.

De snackade om att detta är friskvård...

 

Herrn i husets Vätternrundan var det första försöket.

Trettio mil.

Jag skulle aldrig komma på tanken för egen del men hejarklack ville jag absolut vara.

Jag hade exakt samma känsla i dag som när barnen ska göra något som jag inte kan göra ett dugg åt men så innerligt gärna önskar att de ska få lyckas med.

 

Jag är där - så länge det behövs.

Jag håller tummarna.

Jag hoppas, hoppas, hoppas!!!!

 

I dag kändes det bra att vara hejarklack med våra barn.

Vi blev alla så glada och nöjda när vi såg vår trötta men stolta man komma där - efter trettio genomförda mil.

 

En fin känsla!

 

När vi kom hem anslöt svärsonen och så fixade vi tillsammans en riktig firarmiddag och tårta/glass till kaffet.

Huvudpersonen somnade - med all rätt - tidigt och ovaggat medans jag fick en ljum och fin kväll med vårt sällskap.

 

 

Inte heller jag är särskilt pepp på att cykla 30 mil, det räcker helt klart med 3 mil... Då har jag ont i rumpan kan jag säja. Fast vara hejjarklack kan jag tänka mej!

Jag kan inte tänka mig en bättre hejarklack än du! 😘😘😘😘