Så snurrigt då
31 Januari 2014 - 18:40
När min dotter får välja middag står ofta Hemmagjord pizza på önskelistan.
Enligt hennes pappa är det inte pizza...
Jag har ingen problem med varken det ena eller det andra, jag äter allt!
Jag är så innerligt flexibel och smidig.
Jag kan vara pigg som en mört på morgonen.
Jag kan vara en riktig nattuggla.
Jag kan vara en riktig nattuggla.
Helst inte samma dygn, men ändå!
******** Här blev det tillfälligt avbrott ********
Jag börjar också undra vart det var jag skulle komma med detta inlägg.
Blev avbruten av telefonen. Ett sådant där "säljarnummer" på presentatören.
Jag tycker att det är lite kul att höra vad de har att säga/sälja så jag svarar så snällt.
Tydligen är det lite unikt?
En jätte glad stämma presenterar sig som Sandra och hon söker Erland.
Erland är mina barns pappas andranamn vilket också var hans pappas tilltalsnamn.
Min svärfar har lämnat jordelivet så till denna glada Sandra som sökte Erland kunde jag ju inte annat säga än helt lugnt berätta att Erland är död.
Då lät hon inte lika glad längre och lovade att aldrig mera ringa mitt telefonnummer.
Jag hann inte berätta att han dog 1988, att jag aldrig har träffat honom och att det nog egentligen inte var honom hon sökte...
Så telefonsamtalet kom av sig precis som det här inlägget.
"Men det var ju kul att komma fram i alla fall" som de brukar säga i "Ring så spelar vi" då de inte vann någon skiva i frågesporten. ;)
Bara trivsamheter
30 Januari 2014 - 22:38
När jag kom hem i går fanns det en fin tulpanbukett på köksbordet.
Så fina!
De hade kommit från vår grannhund!
Han är då en riktig fixare! :)
Denna torsdag har jag varit/är på tjejkväll i stan! :)
Det är himla trivsamt.
Att ge sig ut på promenad på kvällen för att gå till affären och småhandla är nästan exotiskt. ;)
Det kommer dock att vara trivsammare för min dotter att ha med sig sin mamma sedan när det inte är så otäckt halt för tvi vale vad jag är rädd för halkan.
Livet borde vara glatt men det är det då rakt inte på isen, iallafall inte så som jag vill ha det.
Frisörskan tränar annars på håruppsättningar. Jag har ju inte så mycket att ställa upp med på dem fronten men det har löst sig så himla bra tack vare en snäll tjej!
Här under "produktion":
...och vinnaren ÄR:
29 Januari 2014 - 19:14
I dag avslöjades vinnaren i den där bildtävlingen som jag skrev om innan nyår.
Till höger ses vinnaren och på vänster de andra bilderna som var i topp av de 89 som hade skickats in.
Om jag inte med liv och lust hade engagerat mig där i slutet av året med alla mina foton så hade jag grämt mig något enormt för då hade jag idag trott att jag hade tagit hem hela härligheten med min allra finaste hund i snön! :)
Nej då, brist på självförtroende har jag inte...
Det är nog inte så lätt att vara jury men om jag hade varit med och skulle ha korat en vinnare bland de på uppslaget hade jag tagit den bild där en vit hund flyger fram i snön så ni hör, det är en hund som ska vara vinnaren - då Malin själv får välja! ;)
Men det får jag sällan och absolut inte här!
Tjoho, ho-ho-ho!
27 Januari 2014 - 22:45
Nu när jag inte har någon som ser åt mig, hör åt mig eller luktar hund när jag är ute och promenerar i mörkret morgon som kväll så möter jag djuren i skogen på ett annat sätt.
Tänkte på det i kväll.
Ögon som bara lyser emot mig.
De står ofta blixtstilla och bara tittar.
En lång stund.
Ibland händer det att mitt hjärta hoppar upp i halsgropen och jag fantiserar om vildsvin, grävlingar och allt vad jag kan komma på innan t.ex. ett rådjur hoppar i väg.
I kväll vet i tusan vad som tittade på mig. Jag såg inga spår i snön åt ögonens håll och jag såg ingen siluett av något djur när det skuttade.
Jag är förstås tacksam att det hoppade bort från mig och inte mot mig. ;)
Trots att jag är så blyg, försynt och fin i kanten så "tjoar" jag alltid högljutt när jag ser de där ögonen i mörkret.
Lite som Alfons Åberg: "Försvinn du dumma spöke för du finns inte!" fast jag brukar mera "TJOHOOOOO!"
Det kan ha sina sidor.
Jag säger bara K A N!
Trots att jag nu är känd som alltid nykter, ordentlig och präktig!
I slutet av min hunds levnad då hörseln började överge honom så hörde han ändå mig när jag hade ett något märkligt kommando: "Ho - ho - ho!"
Lite dovt så där.
Jag tyckte att det var genialiskt att vi ändå hade ett kommando som fungerade.
"Kom hit direkt" verkade han förstå att det betydde och det var huvudsaken.
En kväll, i mörkret, då det där kommandot var ganska nytt så såg jag plötsligt en granne som "iaktog mig lite i smyg" på något sätt.
Först la jag inte så stor vikt vid det men det såg ut som han ville kolla att allt var okej.
Märkligt!
Så dagen efter då jag "Ho-ho-ho:ade" igen var han mycket närmare och hade full koll.
-Kära nå´n jag trodde ju du var full i går!
Visst ÄR det märkligt att man "måste" vara full eller ett litet barn om man låter lite "special"!
Vilken tur!
26 Januari 2014 - 11:36
Det är som jag trodde, horoskop de stämmer inte!
Jag tror förvisso på dem då de berättar att det ska hända trevliga och bra saker!!! Man gör alltid ett eget val.
Någon vinst på trisslotten blev det inte men vem vet? Det kanske är nästa gång det plötsligt händer?
Har fyllt min korvburk med värmeljus och använde några av dessa då vi i går hade båda barnen på hemmaplan och en av deras kusiner.
Vi vräkte i oss chips och spelade spel innan kvällen avslutades med en kall kvällspromenad.
Riktigt trivsamt! Inte alls åt horoskophållet! ;)
Dessutom ökade jag min träningsdos med hundra procent!
Det låter väl för bra?
Eftersom ni inte frågar så behöver jag ju inte berätta att jag gjorde plankan i två minuter istället för en! ;)
Det är procenten som räknas!!!
Trevlig helg?
24 Januari 2014 - 18:48
I dag har det inte riktigt varit min dag...
Inga större katastrofer utan allt har gått att lösa men tagit längre tid än vad det borde ha gjort...
Det betyder när man jobbar med "frihet under ansvar" att det finns en massa jobb kvar att göra på mitt skrivbord som ännu inte är gjort.
Den här tiden på året är det nästan alltid så därför är jag inte chockerad.
Så nu när jag slagit mig till ro med en "Pekbok för vuxna" - en del kallar den Klick och gillar den skarpt, då kom jag till horoskopet och fick ett nytt "slag i magen"!
Ja, ska man skratta eller gråta då ska man skratta åt eländet.
Nu när jag är mätt och go i magen ska jag ta mig en promenad och få huvudet rensat men innan dess ska jag ta och skrapa min Trisslott jag har liggandes i plånboken.
Den brukar få ligga till sig lite där för så länge den är oskapad KAN den faktiskt vara värdefull!
Den känslan gillar jag.
Horoskop kan ju ha fel menar jag!
Alltid lär man sig något
23 Januari 2014 - 22:31
Bättre att öppna munnen och verka dum än att inte göra det och förbli dum!
Visst ligger det något i det!
Förra fredagen när jag var med farmor till stan skulle hennes bror besökas och innan dess skulle blommor inhandlas.
Tulpaner skulle han få, det bestämde hon redan innan vi kom in i affären.
Döm om vår förvåning då de hade glömt att vattna alla tulpaner!
Skojar de? Är det dolda kameran
Så lilla farmor som INTE teaterviskar:
-Malin, här kan vi INTE handla!
Det är då det är bättre att snällt och vänligt fråga personalen och få veta, då lär man sig och slipper sura.
Vips vet vi nu att tulpaner som står i kylrum mår bäst utan vatten.
Så av med en bit av stjälken innan den sätts i vasen.
Min egna bukett är fortfarande fin, det ser ni ju på bilden! :)
Dagens outfit ;)
22 Januari 2014 - 21:41
På äldre da'r så gillar jag att skutta runt i klänning på jobbet.
-Å, så fint! tycker många men vet ni vad som är det bästa?
Jo, det är som att gå runt i pyjamas hela dagen!
Mjukt och bekvämt!
Fast det har en baksida om man börjar öka i omfång.
Då känner man inte av det förrän den dag som kroppen ska pressas in i inte lika töjbara plagg...
Jag skulle vilja ha lite hälsosam energi just nu så den som har lånat min får gärna lämna tillbaka den nu. ;)
Den har varit utlånad ganska länge...
Men jag skyller inte på något, man gör alltid sina egna val.
Just nu väljer jag Mia på Grötö och glass...
Det tar sig
21 Januari 2014 - 22:18
Jag var envis som en gammal get när jag var ung.
Det har försvunnit lite med åren, det envisa...
Men jag har ju en som har tagit över den egenskapen så jag behöver inte oroa mig. ;)
Unga fröken beställd körlektioner i fredags.
Nästa fredag är det premiär och jag är supernyfiken på hur det blir.
Jag förberedde mig mentalt med att "Hen är jätte korkad, dum, fattar ingenting och borde ha gett mig körkort för länge sedan." Hon bara fnyste... Hörde säkert "hur det lät".
I helgensom gick satte hon fart.
Hon bestämde sig för att klara "Fas A" innan helgen var slut.
Ni förstår hur det gick.
Har hon bestämt sig så har hon. Såklart!
Resan dit var dock lite... högljudd.
Innan hon drog i gång frågade hon mig hur många rätt jag trodde att hon skulle ha.
Jag drog till med 40 av 70. Det borde vara "relevant" när man inte har övat något speciellt innan.
Hon tittade på mig och sa att hon minsann trodde att hon skulle ha 69 rätt.
Jag hade lärt henne att hon skulle tro på sig själv så hur kunde jag säga att hon "bara" skulle ha 40 rätt?
-Jag har lärt er att ni ska göra ert bästa och att ni också ska tänka sunt!
Efter första försöket landade hon på dryga 40 rätt så jag hade satsat ganska hyfsat må jag säga.
Själv var hon arg som ett bi.
Jag tror inte att hon förstår hur duktig hon är, hur bra hon har kämpat för i kväll har det gått mycket lugnare till och nu är även "Fas B" i hamn.
Själv jobbar jag på att inte "lägga mig i" men det är hiskeligt kul att se "om jag kan något".
En del frågor är väldigt svåra kan jag lova.
När det var teori här för två år sedan gjorde jag ett test "på skoj" och jag får tacka min lyckliga stjärna för att det bara var på skoj och att jag inte behövde lämna in körkortet. ;)
Provade innan jag hade förstått att resultateten sparades och att körskolläraren följde utvecklingen där...
Oj då!
Färgstarkt
20 Januari 2014 - 22:03
-MAAAALIN! ropade granntanten när jag skulle ge mig i väg på min kvällspromenad.
Jag är ju en sådan där person som trivs så hiskeligt bra i mitt egna sällskap så jag "tränger mig inte på"/kräver sällskap men när någon pockar på uppmärksamhet så hänger jag gärna på.
Man skulle kunna kalla mig en "social ensamvarg" - om det nu finns sådana?
Vad vet jag?
Granntanten är pigg.
Hennes hund är ännu piggare.
Min hund och tantens hund var ju i så olika faser så de fattade aldrig något större tycke för varandra och därmed har inte jag heller blivit "bästis" med hunden. Men det behöver man ju inte vara...
Men nu när jag har träffat på dem mol allena så känns det som om hunden tycker att jag är lite trevlig i alla fall. Det brukar ju i och för sig de flesta göra. ;)
Hur eller hur så tror jag att tanten tror att jag går jätte fort och jag tror att hon går fort.
Ingen ville göra den andra besviken tror jag. ;)
Så himmel och pannkaka vilket tempo vi hade på promenaden.
Jag försökte dölja mitt flåsande och försökte ställa frågor som hon var tvungen att svara uttömmande på och så hoppades jag att hunden skulle behöva kissa jätte ofta. ;)
Det gjorde hon inte...
Jag ville ju liksom inte nagga mitt "rykte", om att hålla tempo, i kanten...
Så summa summarum blev jag lika färgstark på kinderna som jag är i min kalufs. ;)
Vår på gång
19 Januari 2014 - 15:03
Så här års V E T vi ju att det Ä R vinter!
Men att längta till våren är ju helt okej ändå.
Här på mina breddgrader är snödjupet okej - jag tar mig fram överallt.
Några i familjen klagar dock över mängden och önskar att det vore mera så att det gick att åka skidor.
Skidkämpen nummer ett tog sig dock runt ett varv på elljusspåret ändå, utan spår.
Det är ju så det är - om man har viljan ordnar sig det mesta. ;)
Skidkämpen nummer ett tog sig dock runt ett varv på elljusspåret ändå, utan spår.
Det är ju så det är - om man har viljan ordnar sig det mesta. ;)
Själv föredrar jag att promenera. I alla väder.
I fredags var jag med svärmor då hon skulle till sjukhuset.
Hon är så noga med att det ska handlas "något gott och en blomma" för att jag följer med.
Eftersom min dotter skulle komma hem i går valde jag semlor att göra själv så att vi kunde ha dem på lördagen.
Eftersom min dotter skulle komma hem i går valde jag semlor att göra själv så att vi kunde ha dem på lördagen.
Så i går då såg det ut så här:
Semlorna är lite av att "skenet bedrar". Innan jag äter tycker jag att det ser så hiskeligt gott ut. ;)
Tulpaner, de gillar jag dock både "före" och "efter". ;)
Med tulpaner på köksbordet så Ä R våren på väg. Det är bara en tidsfråga!
Döden, döden
18 Januari 2014 - 19:34
Det gick inte att ta någon stämningsfull bild på ljuset som brinner ute vid grinden men den passar ändå som "illustration" till dagens inlägg.
Lugn i stormen!
Det är ingen död här och nu hos mig.
Tack och lov.
Det är bara lite märklig "´lördagsunderhållning" som jag fastnade för nu på eftermiddagen...
Det är sällan som jag "softar" och inte gör något som inte måste göras men i dag var det läge för det.
Bläddrade bland programmen på www.svtplay.se och valde "Döden döden".
Jag tycker om dokumentärer.
Programmen är tillgängliga i sex dagar till om någon nu skulle inspireras.
Men det tror jag inte...
Oftast är vi ju superrädda för det ofrånkomliga. Vi pratar inte om det så händer det inte.
In under mattan med det bara.
Själv tycker jag, hur konstigt det än kan låta, att det är "intressant" och "gripande".
Jag gillar Anna, programledaren. Det kändes som det lika gärna var jag som var hon.
Hon vill veta, ställer frågorna som likaväl jag kunde ha ställt. Hon berörs.
Jag ska passa på att se alla avsnitt nu när chansen finns.
Mera "softtid till Malin".
Barn har ofta den mest okonstliga inställning till döden.
Som vår lilla 2-åriga Skånetjej. Hon och min hund var jätte goda vänner.
Hon var väldigt generös med att mata honom. Det uppskattade den fyrbente.
På slutet av hans levnad körde vi mest "Njut av dagen" så jag lät dem hållas...
De åt och var glada. ;)
Varje dag då hon var här skulle hon alltid ge hunden korv då hon ätit upp sin frukost.
Hon var här den dag han var "så trött att han aldrig mera kommer att vakna" och hon var och klappade honom en sista gång då han sov så tungt...
Hon vet att han ligger och sover där under ljuset.
Hon vet också att han gillar korv. Så när hon var här före julen så körde hon sin tradition med korven och la den vid ljuset.
Gullunge! =)
Korven försvann, någon var glad!
I nöden prövas vännen
17 Januari 2014 - 21:51
Det är i motgång man verkligen får se vem som är en riktig vän!
När man sitter "på pottkanten" och inte kan lösningen själv är det sannerligen en skön känsla att ha "livlinor" att ta till.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
Hyresvärden där min dotter bor är toppen.
I dag säger dottern att "det är stopp i avloppet i köket".
-Är det säkert. Jätte säkert?
Det är ju lite pinsamt att be om hjälp om det inte är stopp.
När jag ser bilden från köket så ser jag att "Sms:a en vän hyresvärd" är det som det är läge för just nu.
-Nu gick strömmen också! Men lampan fungerar.
En ekvation som liksom inte går ihop...
-Det är visst bara strömmen till KYLSKÅPET/FRYSEN!
"Hjälp till sjävhjälp" i den här situtationen vet i tusan.
Här hemma vet jag vart jag ska trycka på "elcentralen" men DÄR?!
Eftersom det är något krux till frysen känns det som om sms inte är livlinan utan nu gäller "Ring en hyresvärd".
Allt på en gång.
Så kan det ju bli ibland...
I nöden prövas vännen.
Inget svar.
Provar andra numret.
Inget svar.
Läste in ett meddelande.
Försökte vara smart men det är bara till att inse att jag inte kan allt...
>>>>>>>>>>>>>> En lång stund av cencuerade uttalanden >>>>>>>>>>>>>>
Efter en lång liten stund ringde mannen som jag mest önskade att höra ifrån och lika lugnt som vanligt lovade han titta på detta problem på studs.
Jag kände mig så lättad och lugn.
Det är så skönt när någon som kan tar över problemen!!!
Han börjar nog känna mig för efter ett tag kom det ett sms:
"Fixat och klart".
När han bad att få ta avloppet på måndag så fanns det inget annat svar från min sida än att det är helt okej!
Tjänster och gentjänster liksom! =)
Milj000.000när!
15 Januari 2014 - 23:01
I dag mötte jag en av de nyblivna miljonärerna i våra trakter.
Han såg så glad ut när jag tjoade "Grattis hörrudu!" från andra sidan gatan.
I och för sig har jag alltid upplevt honom som glad och pigg så de där pengarna har nog inte gjort någon skillnad...
Det som är "spännande" är att se hur alla vi som inte vann "reagerar".
Det är då märkligt så många "surkart" det finns i vår värld.
Regel ett är ju på något sätt "Om du har en lott har du chans att vinna. Har du ingen lott finns inte chansen".
(Å andra sidan har du heller inget förlorat om du inte har satsat. Du gör alltid ett eget val.)
Jag har inga lotter och kan därför inte vinna men jag tycker att det är jätte kul med allt som är i den positiva vågskålen här i bygden.
Jag önskar att alla kunde vara som vår granne.
Innan jul berättade han om sitt möte med Magdalena Graaf!
Det strålade om hela honom.
Jag som ibland är lite snabb i mina tankar trodde att HAN hade vunnit en stor summa pengar. Det är väl då Magdalena kommer?! Men icke. Han var bara så själaglad över att ha fått vara med i "den hög" som tillsammans med Magdalena Graaf överraskade miljonvinnaren.
-Ska du inte berätta att du vann också?! avbröt hans fru.
-Ja, ja... Men jag har träffat Magdalena Graaf!
Det tycker jag var kul! =)
10.000:- för honom, det var ju bara "bonus" i förhållande till den där träffen.
Själv har jag som sagt ingen Postkodslott...
Inget märkvärdigt...
14 Januari 2014 - 22:17
Det är ju liksom inget märkvärdigt med den där termokjolen...
Bara så himla skönt när jag åker jobbarklädd till stan. ;)
När det är kallt alltså!
Här hemma är det naturligtvis vanliga, hederliga termobyxor då temperaturen kräver det.
Skönast är förstås då jag varken behöver det ena eller andra...
Verkar inte som så många av min årgång använder eller äger termogrejer.
Jag måste med andra ord ha barnasinnet kvar.
Det är skönt.
